Christian Persson Norling
En liten biografi om Frälsefogden på
Ströms säteri.
Han var Inspektor på Ström, vars
ägare på Norlings tid var från 1748- Överste
Gustav Mc
Lean. Han var en av sin tids mest framstående jordbrukare.
En sten i parken säger om honom att
"han valde jordbrukarnas yrke, ehuru han hade förmåga
att gangna i högre yrken," emedan
"hans själ var över äreslysnaden"
Kristians sonson Herman Johannesson i Rolfsbo berättade
några dagar före sin död
till hembygdsforskaren Harry Armini följande: "Kristian
var statare och sedan Inspektor (frälsefogde) under säteriet
Stöm i Hjärtum. Denna egendom ägde områden
även i Ucklum. Han ville emellertid gärna bli sin
egen, och en vacker dag trädde han inför Patronen och
anhöll om att få avsked samt om-
talade att han köpt en fjärdedels gård i Grössbyn
i sin hemsocken.
Patronen sade då till honom, "Du kan väl inte
reda dig på så lite. Du borde allt ha en större
gård." Kristian svarade härtill: Där ligger
en fjärding brevid den bit, jag har köpt, och den ville
jag bra gärna åt, men jag har inte pengar att köpa
den för." I all hemlighet gick Patron då och
köpte sin Inspektor den åtrådda gårdsdelen.
Hembygdsforskaren Abel Kalin berättar
en något annorlunda version där Christian kunde få
överta fädernegården i Svenshögen, Ucklum,
som var en fjärding. Och att samtalet eventuellt hållits
med baronessan. Men ingenting om att Patronen köpte den
åtrådda gårdsdelen åt honom.
Ännu 1918 träffade Hary Armini en
gammal gubbe i Ucklum, som erinrade sig Kristian Norlings namn
och visste berätta, huru okristligt rik han varit.
Han köpte enligt köpebrev 1776-08-31
3/4 hemman Grössby (Södra) av kammarherren baron G
Maklier, Översten R Bennet samt Baronessan E Charl. Maklier.
Lagfart 1779-02-16. Köpebrevet säger:
"30 aug. 1776 försäljer
Kammarherren m.m. Högvälborne Herr R. Bennet samt dess
fru Högvälborna Baronessan E. Cahralotte Macklier besittnings-
eller skatterätten av trefjärdedels utsocknes ograverade
frälsehemmanet Södra Grössbyn till Christian Norling,
emot en köpesumma av sexhundra Daler Silvermynt, räknat
med sex Daler S:mt på varje Speciedaler. Säljaren
tillägnar därmed köparen med hustru, barn och
arvingar 3/4 jord, med vad därtill lyder, såsom skog
och mark, fiske, kvarn, såg och Ekrans gärde m.m.
att evärdeligen äga och behålla."
Det har sagts att boningshuset ända till
1776 varit en s.k. ryggåsstuga belägen närmare
gatan än den nuvarande. Det är troligt att det nya
huset var inflyttningsklart då Norling, två dagar
före nyaårsafton 1777, ingick äktenskap med Anna
Börjesdotter. Avståndet mellan Annas hem och Norlings
gård var inte mer än 30 meter så hemgiften var
säkert snabbt på plats.
Huset beskrivs 1838:
"Manhuset i två våningar, försett med
två bislag, uppfört längst i söder av tomterna
på hög stenfot, täckt med tegel och bräder,
brädfodrat och med röd färg anstruket. 22 1/4
aln långt, 10 1/2 aln brett, 8 1/4 aln högt, indelt
under i två boningsrum, körk och förstuga samt
över två rum med eldstäder, 2 contorier och vind".
Huset hade vidare en källare och en icke obetydlig stensättning
i gårdsplanen samt dubbla stenmurar vid trädgården.
1 timrad snickarbod, 1 timrad smedja och ett brännhus med
kölna, täckt med halm under tegel, Laduhus uppförda
i vinkel, täckta med halm under tegel, innehållande
fähus, stall, svin och hemlighus. Flera "prydnadsträd"
på tomten. Belägenheten var god till underliggande
ägor.
OVanför där bränneriet sades ligga finns än
i dag vattenbrunnen (2.) Vattnet gick i en träränna
ner till bränneriet. Brännvinet som tillverkades förvarades
i en liten kammare på andra vånngen i manshuset.
Kammaren var försedd med starka lås och gallerförsett
fönster.
Utom egen förbrukning efter husbondens lov, utgick det även
som lön i natura till torparna. Lars i Kasa skall ha erhållit
1 kanna i veckan, som hustrun och barnen hade att doppa brödet
i. (omkr. 1830)
Manbyggnaden i Grössby står ännu kvar från
Norlings dagar (3.)
Blev nämndeman 1785-02-26 enligt häradsrätten,
efter Esbjörn Börjesson i Dal (Landshövding Per
Nyströms ättefader 1.)
"i anseende till det goda vittnesbörd han äger
om ett skickeligt och beskedeligt förhållande".
70 år gammal dör Norling i Sörbyn
1810 och änkan året efter, 56 år gammal.De efterlämnade
flera barn.
Ellika, gift med Börje Andersson från
Hufveröd och stammoder för de s.k. Eshagarne, Annika
med Bengt i Västergård och Lena med Hans i Dal. Det
fanns en gång ett ordstäv "Nu åker vi,
sa' Hans i Dal när han gick".
Johannes gifte sig till Stötten och blev Nämndeman
och Rusthållare i Spekeröd. Petrus och Simon kom ut
i världen men lät knappast höra av sig.
Kristian sålde halva Grössby till sonen Andreas 1808-12-27,
lagfart 1810-02-17.
Bouppteckningen förättades Mån den 2/7-1810.
Enligt köpebrev av den 17/2 1810 hade den
fasta egendomen försålts till sönerna Johannes
och Andreas. Av tillhörigheterna i övrigt kunna
nämnas: 1 silverbägare, 1 par skospännen och 1
par knäspänne av silver, 1 "te Kjättel",
1
"Branevinspana mäd behör", 9 flata och 9
djupa tallrikar, 2 sadlar och 3 "qvinnsadlar", 1 blå
kapprock, 1 blå päls, 1 grå rock och väst
med gula knappar, 1 dito med vita knappar, 1
vadmansrock, svarta byxor, 2 svarta hattar, 2 nattmössor.
Böckerna utgjordes av bibel, biblisk
historia, psalmbok och "Cattekeser".
Andreas övertog fädernegården.
Han blev en ansedd och burgen man, och som han själv uttryckte
det av "herremannasläkt". En kusin till honom
var nämligen professor Sven A. Norling. Andreas blev så
välbärgad att hans ränteinkomster uppgick till
1.50 om dagen. Hans hustru i andra giftet var Britta Andersdotter
från Skogen. När hon en gång, eller kanske flera,
listade sig in i brännvinskammaren, blev Andreas förbittrad
och utbrast: "Aldrig vart ja så olycklig som när
jag gick till skogen och ingen yx hade".
Kristians barnbarn Anders, som övertog
gården efter fadern Andreas, lär ha varit en liten,
klent byggd man men som var både intelligent och driftig.
Med hjälp av sin duktiga hustru Anna Greta Olausdotter från
Sågen förbättrades gården i många
stycken. Han var också aktiv inom kyrkan och skolan. Anders
dog redan 44 år gammal i Lungsot, år 1873. Det sägs
att Jacob i Grössby, när han kom från Anders
dödsbädd, yttrade: "De som redligt för sig
vandrat hava, skola komma tillro och vila sig i sina kamrar".
källor:
John Hallin "Stenungsund Ur fyra socknars krönika".
1954
Lektor Harry Arminis forskning, via Ann-Britt L Eriksson 2010.
Fotnoter:
1, 2, 3, år 1954 |