Christian Persson Norling

En liten biografi om Frälsefogden på Ströms säteri.

Han var Inspektor på Ström, vars ägare på Norlings tid var från 1748- Överste Gustav Mc
Lean. Han var en av sin tids mest framstående jordbrukare. En sten i parken säger om honom att
"han valde jordbrukarnas yrke, ehuru han hade förmåga att gangna i högre yrken," emedan
"hans själ var över äreslysnaden"
Kristians sonson Herman Johannesson i Rolfsbo berättade några dagar före sin död
till hembygdsforskaren Harry Armini följande: "Kristian var statare och sedan Inspektor (frälsefogde) under säteriet Stöm i Hjärtum. Denna egendom ägde områden även i Ucklum. Han ville emellertid gärna bli sin
egen, och en vacker dag trädde han inför Patronen och anhöll om att få avsked samt om-
talade att han köpt en fjärdedels gård i Grössbyn i sin hemsocken.
Patronen sade då till honom, "Du kan väl inte reda dig på så lite. Du borde allt ha en större
gård." Kristian svarade härtill: Där ligger en fjärding brevid den bit, jag har köpt, och den ville
jag bra gärna åt, men jag har inte pengar att köpa den för." I all hemlighet gick Patron då och
köpte sin Inspektor den åtrådda gårdsdelen.

Hembygdsforskaren Abel Kalin berättar en något annorlunda version där Christian kunde få överta fädernegården i Svenshögen, Ucklum, som var en fjärding. Och att samtalet eventuellt hållits med baronessan. Men ingenting om att Patronen köpte den åtrådda gårdsdelen åt honom.

Ännu 1918 träffade Hary Armini en gammal gubbe i Ucklum, som erinrade sig Kristian Norlings namn
och visste berätta, huru okristligt rik han varit.

Han köpte enligt köpebrev 1776-08-31 3/4 hemman Grössby (Södra) av kammarherren baron G
Maklier, Översten R Bennet samt Baronessan E Charl. Maklier. Lagfart 1779-02-16. Köpebrevet säger:

"30 aug. 1776 försäljer Kammarherren m.m. Högvälborne Herr R. Bennet samt dess fru Högvälborna Baronessan E. Cahralotte Macklier besittnings- eller skatterätten av trefjärdedels utsocknes ograverade frälsehemmanet Södra Grössbyn till Christian Norling, emot en köpesumma av sexhundra Daler Silvermynt, räknat med sex Daler S:mt på varje Speciedaler. Säljaren tillägnar därmed köparen med hustru, barn och arvingar 3/4 jord, med vad därtill lyder, såsom skog och mark, fiske, kvarn, såg och Ekrans gärde m.m. att evärdeligen äga och behålla."

Det har sagts att boningshuset ända till 1776 varit en s.k. ryggåsstuga belägen närmare gatan än den nuvarande. Det är troligt att det nya huset var inflyttningsklart då Norling, två dagar före nyaårsafton 1777, ingick äktenskap med Anna Börjesdotter. Avståndet mellan Annas hem och Norlings gård var inte mer än 30 meter så hemgiften var säkert snabbt på plats.

Huset beskrivs 1838:
"Manhuset i två våningar, försett med två bislag, uppfört längst i söder av tomterna på hög stenfot, täckt med tegel och bräder, brädfodrat och med röd färg anstruket. 22 1/4 aln långt, 10 1/2 aln brett, 8 1/4 aln högt, indelt under i två boningsrum, körk och förstuga samt över två rum med eldstäder, 2 contorier och vind".
Huset hade vidare en källare och en icke obetydlig stensättning i gårdsplanen samt dubbla stenmurar vid trädgården. 1 timrad snickarbod, 1 timrad smedja och ett brännhus med kölna, täckt med halm under tegel, Laduhus uppförda i vinkel, täckta med halm under tegel, innehållande fähus, stall, svin och hemlighus. Flera "prydnadsträd" på tomten. Belägenheten var god till underliggande ägor.
OVanför där bränneriet sades ligga finns än i dag vattenbrunnen (2.) Vattnet gick i en träränna ner till bränneriet. Brännvinet som tillverkades förvarades i en liten kammare på andra vånngen i manshuset. Kammaren var försedd med starka lås och gallerförsett fönster.
Utom egen förbrukning efter husbondens lov, utgick det även som lön i natura till torparna. Lars i Kasa skall ha erhållit 1 kanna i veckan, som hustrun och barnen hade att doppa brödet i. (omkr. 1830)
Manbyggnaden i Grössby står ännu kvar från Norlings dagar (3.)

Blev nämndeman 1785-02-26 enligt häradsrätten, efter Esbjörn Börjesson i Dal (Landshövding Per Nyströms ättefader 1.)
"i anseende till det goda vittnesbörd han äger om ett skickeligt och beskedeligt förhållande".

70 år gammal dör Norling i Sörbyn 1810 och änkan året efter, 56 år gammal.De efterlämnade flera barn.

Ellika, gift med Börje Andersson från Hufveröd och stammoder för de s.k. Eshagarne, Annika med Bengt i Västergård och Lena med Hans i Dal. Det fanns en gång ett ordstäv "Nu åker vi, sa' Hans i Dal när han gick".
Johannes gifte sig till Stötten och blev Nämndeman och Rusthållare i Spekeröd. Petrus och Simon kom ut i världen men lät knappast höra av sig.
Kristian sålde halva Grössby till sonen Andreas 1808-12-27, lagfart 1810-02-17.
Bouppteckningen förättades Mån den 2/7-1810. Enligt köpebrev av den 17/2 1810 hade den
fasta egendomen försålts till sönerna Johannes och Andreas. Av tillhörigheterna i övrigt kunna
nämnas: 1 silverbägare, 1 par skospännen och 1 par knäspänne av silver, 1 "te Kjättel", 1
"Branevinspana mäd behör", 9 flata och 9 djupa tallrikar, 2 sadlar och 3 "qvinnsadlar", 1 blå
kapprock, 1 blå päls, 1 grå rock och väst med gula knappar, 1 dito med vita knappar, 1
vadmansrock, svarta byxor, 2 svarta hattar, 2 nattmössor. Böckerna utgjordes av bibel, biblisk
historia, psalmbok och "Cattekeser".

Andreas övertog fädernegården. Han blev en ansedd och burgen man, och som han själv uttryckte det av "herremannasläkt". En kusin till honom var nämligen professor Sven A. Norling. Andreas blev så välbärgad att hans ränteinkomster uppgick till 1.50 om dagen. Hans hustru i andra giftet var Britta Andersdotter från Skogen. När hon en gång, eller kanske flera, listade sig in i brännvinskammaren, blev Andreas förbittrad och utbrast: "Aldrig vart ja så olycklig som när jag gick till skogen och ingen yx hade".

Kristians barnbarn Anders, som övertog gården efter fadern Andreas, lär ha varit en liten, klent byggd man men som var både intelligent och driftig. Med hjälp av sin duktiga hustru Anna Greta Olausdotter från Sågen förbättrades gården i många stycken. Han var också aktiv inom kyrkan och skolan. Anders dog redan 44 år gammal i Lungsot, år 1873. Det sägs att Jacob i Grössby, när han kom från Anders dödsbädd, yttrade: "De som redligt för sig vandrat hava, skola komma tillro och vila sig i sina kamrar".

källor:
John Hallin "Stenungsund Ur fyra socknars krönika". 1954
Lektor Harry Arminis forskning, via Ann-Britt L Eriksson 2010.

Fotnoter:
1, 2, 3, år 1954