.jpg)
Philips EL3510
Rullbandspelare
Denna bandspelare köptes av min farfar och farmor omkring 1956-57. Detta exemplar är tillverkat mars -56. Bilden ovan är av denna individ men det finns fler på nätet som har den avbildad.
Det som är riktigt roligt med denna spelare är att jag har alla banden som köpts till den och de inspelningarna som gjorts på den sedan den var ny. Nu är min farfar död men finns förevigad, dels när han kommenterar den inspelade returmatchen i boxning mellan Ingemar Johansson och Floyd Pattersen eller när han språkar med sin dotter efter skolan. Det finns t.om. upptagningar av mig själv där jag sjunger som 3 och 5 år gammal, mycket vackert..
De senaste 25 åren har den inte varit använd men varit bra förvarad i torr mörk uppvärmd källare. Jag fick den efter sista flytten mina farföräldrar gjorde för några år sedan. Jag kände då inte lika mycket för den som barn men tog hand om den. Den fungerade delvis med mycket svagt ljud och gick inte att spela in på. Jag ställde upp den på min vind som är kallare och inte lika torr, mer av utomhusklimat. Som tur var stod den där bara ett par år. I höstas tog känslorna över och jag tog ner den för att försöka få den i skick igen.
Bandspelaren är en tvåspårs
monospelare med inbyggd förstärkare och högtalare.
En hastighet 9,5 cm/sek och 5" (13 cm) spolar. En mikrofoningång
och två tonhuvuden, raderhuvud och in/avspelning.
Maskinen drivs av en lång stålfjäderrem. Enkel
mekanik med armar och kopplingar som alla styrs av den stora ratten
i mitten.
På Elwin's radiopages kan ni läsa lite mer
om denna model från Philips.
Renovering gjordes i höstas -99 och även om jag då var ovan med sådana här projekt så ville jag denna gång vara noggrann och försöka att dokumentera med bilder. Dels hade jag precis skaffat en ny digitalkamera som gör det lättare, billigare och mer direkt, dels för min egen skull för att senare kunna sätta ihop maskinen i ursprungligt skick. Nuförtiden har väl de flesta en digital kamera som gör det lätt att dokumentera sina renoveringar. Nedan skriver jag i ungefär den ordning projektet fortlöpte. Ni kan klicka på de små bilderna för att se en större version.
Jag började med att försöka få i gång elektroniken så att det blev ordentligt ljud ur apparaten. Senare har jag lärt mig att man inte skall sätta full spänning på en sådan här gammal pjäs hur som helst. Speciellt inte när den stått utan att vara använd en längre tid. Jag har tydligen alltid haft tur, inga exlploderande elektrolyter ännu. Nu använder jag dock alltid en vridtransformator för att mjukt starta upp dylika gamla pjäser.
Underdelen av chassit visar mig genast Philips gamla svarta kondensatorer som ser ut som tjärklumpar. Dessa har jag erfarenhet av sedan skolan och när jag arbetade som Radio & TV tekniker. Byt ut dem ! De håller sällan rätt värde efter så många år.
 Chassi och elektronik, baksida |
 Chassi och elektronik, framsida |
 Underdelen av chassit. Kondensatorbyte |
 Kondensatorbyte i detalj |
Som ni ser på bilderna så är kondensatorerna ersatta med moderna icke tidstypiska kopior med förlängda ben eftersom de är avsedda för kretskortsmontage. I detta läget var det de jag hade tillgängligt och jag är ute efter en maskin som fungerar enligt specifikation. När det gäller större elktrolytkannor som tar stor del av platsen och sikten låter jag dem sitta kvar. Är de obrukbara kopplar jag ur dem och ersätter med en ny mindre som kan gömmas på undersidan chassit där den inte syns direkt man tar isär apparaten. Renoveringen blir då inte så i ögonfallande.
Det finns flera kopplingsdäck med switchar för de olika funktionerna. Dessa switchar sprayade jag helt enkelt med en vanlig kontaktspray för elbruk. Dags för test igen. Ljud ur högtalaren med rejäl kraft utan brum men däremot ett magnifikt enastående svaj. Snacka om vibrato... Jag nöjer med elktroniken för ett tag. Det verkar ju vara OK nu. Går i stället vidare till mekaniken och drivningen för att kolla upp varför detta enorma svaj uppträder.
Jag hade redan konstaterat att kapstansvänghjulets övre spår är belagd med något som antagligen varit gummi från början. Nu är det något kladdigt, rödbrunt, flagande elände som lossat i stora sjok här och var. Detta gör att drivremmen, som på denna maskin består av en fjäder som sitter ihop i ändarna, rider och fladdrar på ojämnheterna. Gummikletet har också spridigt sig till uppsamlingsspolarnas drivtallrikar. Jag inser att jag inte kan ha det så här och att det mesta av svajet måste bero på detta.
 Kapstansvänghjul före renovering 1 |
 Kapstansvänghjul före renovering 2 |
 Kapstansvänghjul efter renovering |
Demontering var mycket besvärlig. Maskinen kommer från en tid när servicetillgänglighet helt klart inte var påtänkt. I stort sett allting måste isär innan jag kunde jag ta hand om svänghjulet och skava av allt gammalt klet. Det sista gick faktiskt bäst att ta med svänghjulet monterat i en svarv på normalfart och en fin smärgelduk. Efter en del funderande hittade jag en tätningsring till en större elmotoraxel på jobbet som hade bra mått. Jag trängde på den utanpå svänghjulet och svarvade ner gummit till den bredd spåret på svänghjulet hade. Med hjälp av ett kontaktlim för gummitätningar klämde jag ner den ganska tjocka gummitätningen i spåret på svänghjulet. När limningen och fogen var redo åkte svänghjulet upp i svarven igen. Gummit svarvades plant i nivå med svänghjulet och sedan svarvade jag till en liten "midja" i gummispåret för drivfjädern att löpa i. Det undre returspåret för drivfjädren, själva drivfjädern och drivtallrikarna för uppsamlingsspolarna rengjordes från resterna av den forna belägningen. Resultatet när svänghjulet är monterat på plats igen syns till höger i bilden ovan.
Om vi sammanfattar den mekaniska biten som också omfattade en hel del pyssel innan jag fick slirkopplingar, bromsar och backtension att bli bra, bl.a. tog jag hjälp av små gummiband i stället för de gamla gummibitarna som hade försvunnit eller blivit lika kletiga som gummibeläggningen i kapstansvänghjulet, så gällde det ju nu hur svajet hade förbättrats. Första provturen lät lika katastrofal som innan allt arbete. Var takeup spolens kraft för stark, var backtension för hård eller var tryckrullens tryck mot kapstanaxeln för dålig ? Kom fram till att jag fick helt stabilt ljud när jag tryckte tryckrullen hårt mot kapstanaxeln. En liten böj med tång på den arm där fjädern för denna kraft var infäst gjorde susen men resultatet var ändå inte bra. Allting var smörjt och tryckrullen gick fint att snurra på men den spann inte precis loss när man smätte till den. Kunde detta ha någon betydelse ?
Här dök ett minne upp från min första tid som radio & TV reparatör. Min dåvarande chef och läromästare, jag var ensam anställd, lärde mig mycket men jag kom nu speciellt ihåg när han nämnde att tryckrullen måste snurra mycket obehindrat i sin lagring annars svajar bandspelaren. Detta gällde ett kasettdäck. Hursomhelst, efter en mycket grundlig rengöring och smörjning lät nu pianomusik helt plötsligt bra. Ett tips att komma ihåg alltså.
Under min demontering ovan blev jag tvungen att löda loss anslutningarna till tonhuvudet. I samband med detta visste jag att jag måste vara försiktig. Lödstiften är mycket lätta att bryta av så att tonhuvudet blir obrukbart efteråt. Ändå var det precis detta jag nu råkade ut för !
Hur gör jag nu ? Lödanslutningsstiftet var avbrutet en bra bit in i tonhuvudets gjutmassa som bestod av någon hård kompositfyllning. Kanske ett tålamodsprövande försiktigt skrapande med skalpell och kniv där lödanslutningen en gång suttit ? Jag hade ingenting att förlora, tonhuvudet var ändå obrukbart som det var nu. Något begagnat tonhuvud antar jag inte är möjligt att få tag på. Jag var tvungen att reparera det gamla.
 Epoxylimning pågår |
 Operation utförd |
 Tonhuvuden monterade |
Efter ett tidsödande skrapande tittade en mycket liten bit blank metall fram i mitt grävda hål. Med starkt ljus lyckades jag löda fast en tunn tråd (en kardel från en kabel). Efter att ha försäkrat mig om full kontakt mekaniskt och elektriskt fyllde jag hålet med ett tvåkomponentslim. Det finns säkert fler fabrikat än det på bilden men det är det jag har erfarenhet av.
Förutom nervpressen med tonhuvudet gick ju renoveringen bra. Ett annat problem jag uppmärksammade när jag gjorde inspelningar var att mikrofonen inte fungerade. Jag har även försökt att få liv i den med skalpell ! Försökte få loss membranet i helt skick vilket misslyckades. Därunder var det fyllt med något vaselin liknande fett. Själva kristallen, för det är en kristallmikrofon, gav inget liv ifrån sig vid mekanisk påverkan. Jag har accepterat faktum och köpt en litet billigt kristallmikrofonelement från Elfa ( gjort i Japan... ) som jag sedan monterat i mikrofonhöljet. Ingen ser någon skillnad utanpå och mikrofonen fungerar tillräckligt bra. Jag gör inspelningar med samma kvalitet idag som när bandspelaren var ny 1956.
