Prosten Jon Jr Carlström skrev många detaljerade dödsrunor i Gistads socken (E). Den jag här återger är en av de färgstarkare. Jag har själlv ingen anknytning till Måns Månson,som berättelsen handlar om, utan såg den i förbigående när jag letade efter mina egna. Det är i alla fall ett stycke levnadsöde och hur ett självmord uppfattades förr i tiden. Jag har skrivit ner det ordagrant med den tidens stavning och meningsbyggnad. Det är ändå ganska lättläst.
F Måns Månson
Hängde sig på morgonstunden i sitt hus. Om anledningen
till denna stygga gerning kan bäst dömas av följande
ämbetsattest som vid Urtima tinget den 6:e samma månad
inlemnades och på hvilken, jämte andras vittnesbörd,
han dömdes, att af skarprättaren till skogs föras
och nedgräfvas.
Sjelfspillningen Måns Månson
på Kumla Rusthåll var född i Skärkind den
1 jan. 1761.
Jag har under de 33 år han varit hemmansbrukare, dels på
Hännebjörke, dels på Kumla, funnit honom vara
af inbilskt och högmodigt sinne och, ehuru af naturen begåfvat
med en talant, som i dess stånd kunnat göra honom lycklig,
har han likväl under ständigt idkad brännvinsbränning
och handel dermed, icke mindre i förbuden, än tillåten
tid, så vant sig vid fylleri och dermed gemenligen förenade
laster, svordom, oquädingsord, oläte i sitt hus, stundom
utfall emot hustrun, barn och tjenstefolk mm. att dess från
ungdomen friska kropp är ifrån år synbarligen
lidit, hvarmed hos omåttliga brännvinssupare försvagade
själakrafter alltid åtfölja.
Jag har alltså efter många
förmaningar, som alla, tyvärr ! aflupit fruktlösa,
ansett honom, snart sagt såsom förlorad, sedan naturen
numera var blifven öförmögen att nidtarbeta (?)
lastbara vanorna, och sådant fall är äfven Religionius
biträde, som eljest, lik en hammare sönderslår
berg, ofta utan verkan. Så går det när känslan
för Gud och dygden förloras !
Han skulle falla ett offer för lasten; men att det skedde
på så rysligt sätt, utvisar hos honom en hög
och ytterlig grad af förderf, hvilket vanligen slutar i förtviflan.
Har han då, såsom boende vid allmän väg,
genom sin syndiga lefnad väkt allmännare förargelse,
och har han varit en skamfläck inom församlingen, så
gläder det mig att han varit den ende.
Allt detta vare sagt på min Ämbets-Ed Gistad den 6 september 1817
Copyright ©Ove Tegnér Stora Höga 1999-07-31
Släktforsknings Index