.ergholms forskningar om
onneviers Släktvapen

akrund

Familjen Bonnevier, eller Boniver som de hette i Belgien, kan inte följas i någon adelskalender i Sverige eftersom de aldrig introducerades här som någon adel. Däremot har det funnits tidiga ättlingar i Belgien som hade ett släktvapen. Har fått hjälp med information om hur det kan förhålla sig. Ett stort tack till Jesper Wasling (sekr. i Svenska Heraldiska Föreningen)
De kanske inte anmälde sitt vapen hos den Svenska kungen. Då är de heller inte kända hos stadsheraldikern. Å andra sidan var det då, liksom nu, vanligt med borgerliga vapen. En person behöver med andra ord inte alltid vara adlig för att ha ett släktvapen., tvärtom. Det är sannolikt förklaringen till varför vapnet är så svårt att identifiera. Borgerliga vapen var oftast (inte alltid) självtagna och finns därför inte med i några register från sin samtid, bara i nyupptecknade sådana. Vapnets innehåll är till viss del oheraldiskt vilket också gör det sannolikt att vapnet inte har fått statlig sanktion. Via en amatörheraldiker i Kiruna, Erik Johansson Kuoksu, så kan det förhålla sig som att det "M"-liknande tecknet är ett bomärke. Det var under senmedeltiden, 1500-talet, och i viss mån 1600-talet, vanligt att borgerliga släkter skrev in sina bomärken i sköldar. Detta bruk finner man i åtskilliga sigill, och på många gravstenar från denna tid.

En Jeanster Boniver de Rainofosse ingick äktenskap med en fransk adelsdam vid namn Marie de Pressaux, därav den franska liljan på skölden.Lambert blev signor och borgmästare för staden Theux. 1540 föddes sonen Jean, som sedermera etablerade sig som köpman i staden. Han lät uppföra den slottsliknande byggnaden som benämndes "Hamoir".

Jean fick en son, Poncelet år 1560, som blev ordensriddare i Saint Romané. Han kom i onåd med stadens borgare och blev förmodligen avsatt. På vilket sätt dessa tidiga belgiengrenar och de svenska grenarna hör ihop är väl idag inte så säkert belagt. Uppgifterna skiftar en del så därför nämner jag inte några mer släktskap i de fallen. Här skulle behövas en del " samkörning " med aktiva Bonnevierforskare !

Slottet Hamoir i Hamoir

apnets utseende

Det förekommer minst tre versioner med olika utseenden av vapnet. Förutom den version jag tagit till mig, som ni ser lite varstans på Boneviers sajt, så finns de andra släktvapnen också inlästa till bilder som ni kan titta på. Den version ni ser på denna sida har jag själv färglagt och "datoriserat " från en skiss jag fått som är gjord efter vapnet som finns avtecknat i kyrkan i Theux.
Här nedanför kan ni läsa brevsvaret som K G Bergholm fick efter en förfrågan till Riksarkivets heraldiska avdelning. Några länkar till bilagor finns också med. Bilagorna var dåligt kopierade men ändå hyggliga att ta med tyckte jag. Bilaga 3 var tyvärr för dålig.

1984-11-22 Dnr 571/N 5

Ert datum

1984-10-10

och

1984-10-23

Herr KarJ-Gustav Bergholm

Släkten Bonneviers vapenbild.

Som Svar på Er förfrågan den 10 oktober 1984, kompletterad den 23 oktober med bl.a. färgfoto från Theux' kyrka, får riksarkivet härmed meddela följande.

De korslagda föremålen i fält ett, som på fotografiet även återfinns i hjälmprydnaden, är enligt Vapenbeskrivningen benknotor. Alternativet kan de ha varit spiror (se bil 1). Korslagda benknotor tycks vara något vanligare i England än i andra länder (se bil.2).

Den runda formen bakom de korslagda föremålen tycks att döma av fotografiet inte motsvara vapenbeskrivningens "croissant" (nymåne, månskära), eftersom formen där är cirkulär. Symbolen föreställer troligen en ring (jfr angående sistnämnda symbol bil. 1B). Den heraldiska fullmånen har liksom solen ett ansikte intecknat. (Ang. definitionen av måne, se bil. 3). Ett exaktare foto skulle ha krävts.

Den franska liljan i fält två är vanlig i de flesta länders heraldik. Särskilt ofta återfinns den i katolsk kyrklig heraldik. Tidiga föregångare finner man i östra medelhavsområdet, (sasaniderna, 600-talet e Kr.). Småningom upptogs liljan i Frankerriket, där svmbolen redan i förheraldisk tid fick sin nuvarande utformning (jfr Lorscher Codex, c.800 e Kr.).

Tecknet i vapensköldens nederdel är ingen sparre, utan troligen bokstavten M, som inte kan relateras till någon person på Er namnlista. Bokstavsheraldik, dvs bokstäver i skölden, brukar numera inte anses som god heraldik; den förekommer något oftare i katolsk kyrklig 1400-1600 talsheraldik än eljest. En Sparre har en viss tjocklek och når alltid ned till fältets nedre kant eller ut till Sköldkanterna (se exempel bil. 4 och 5).

Utredningar av detta slag är belagda med avgift. Inbetalningskort å 336:- kronor bifogas.

enligt uppdrag

B.J. de Waern