elgienforskning och äldre Dokument.

örord

Hade här tänkt samla det som handlar om den Belgiska sidan fram till inflytten i Sverige. Vissa saker hamnar under de andra ikonerna i huvudmenyn, men framledes hoppas jag kunna samla nya forskningsresultat i Belgien här. Även om den svenska släktforskningen naturligtvis kan inbringa mer detaljer så är det kännedom och forskning i Belgien som är mest bristfällig just nu.

ndex

• Återblickblick på vårt industriella förflutna. Av Jean Yernaux.
• Översättning av intyget av den 9 augusti 1671, utfärdat av magistraten i staden Theux.
• Bonneviers namnskick
• Henri Bonneviers anställningskontrakt.

Utdrag ur artikeln "Retour sur notre passé industriel" av Jean Yernaux

Författad vid statsarkivet i Liége och publicerad i "Revue du conceil economique wallon nr39 juill.-Aout 1959".

Återblick på vårt industriella förflutna.

Vallonsläkten Boniver (Bonnevier).

Det är i Franchimont-trakten, närmare bestämt i Sart-les-Spa, som vi år 1437 påträffar anfadern till den bergsmansfamilj – åt vilken denna uppsats ägnas – nämligen "Tristan de Sart, förutvarande son Boniver" etablerad. Markisdömet, där för järnbruket då lämpliga förutsättningar – malmen, vattenkraften och träkolet – fanns samlade på ett gynnsamt sätt, befolkades av ett flertal gruvmän och järntillverkare. Vi torde minnas det krig, som Karl den djärve utkämpade åt dem under den hårda vintern 1468. Efter att ha besegrat Liégetrupperna vid Sainte-Walburge den 29:e oktober 1468 och förstört deras stad, ansåg Hertigen av Bourgogne det vara riktigt att ödelägga Franchimont-trakten, vars invånare nära på lyckades döda honom under plundringen av Liége, och som hade smitt de vapen, som utrustade den vallonska milisen i Montenaeken och i Brusthem. Krönikeförfattaren Philippe de Commingen, som åtföljde hertigen i härjningstaget, berättar mången episod därifrån i sina berömda "memoarer".

Lyckligtvis blev Franchimont-traktens ruinerande – som Karl den djärve trodde sig ha fullbordat efter att ha förstört hyttor och järnvalsverk och utrotat bruksfolket – inte mera definitivt än staden Liéges nedkämpande. Tio år senare återfinner vi i Hougneflodens dalgångar sönerna till hjältarna från 1468, och bland dessa Boniver-släktingarna. De drev då smedjorna och hyttorna vid Rainoufosse i Spixhe och vid Marché-sous-Franchimont. På 1500-talet finns de i ledningen för Bouxheriverken, i samhället med samma namn: ännu i dag kan man beundra deras familjehus, byggt i Maasrenässansstil, ombyggt 1666 av Jean Boniver. Under 1600-talet spelade släkten en viktig roll i staden Theux´ administrativa och industriella historia. Släkten skänkte nämnda stad femton borgmästare, varav flera innehade detta höga ämbete tre, fyra och t.o.m. fem gånger, då ämbetet var årligt under det monarkistiska styret. En handling från rådmännen i Theux, daterad 9:e augusti 1671, uppger att källan och ursprunget till de största rikedomarna i Theux kommer från Bonivers, en mycket gammal släkt, som fordom ägde godset Jehanster, vilket då löd under prinsbiskopen i Liége. Samma år utnämndes Lambert Boniver till riddare av det heliga kejsardömet. Denna titel övertogs, för att föras vidare till den förstfödde sonen, av Hyacinte de Boniver 1868. Denna adliga gren utsläcktes desvärre när Henri-Claude-Gaston de Boniver, pensionerad kavalleriöverste i Saint-André-les-Bruges avled 1922.

Något som förvånar den oinvigde är att Bonivers bildade i Theux flera familjer med olika namn, sannolikt för att undvika förväxlingar på grund av deras antal och lika förnamn. Således antog omkring 1566 Quirin och Helman Bonivers barn namnen Quirin resp. Helman. Andra, vid slutet av 1500-talet, fick namnen Fyon, andra Pison, Hermès och Nantulle.

Under samma århundrade spridde sig Boniverfamiljen från Franchimont till hela vallonska industriregionen. Omkring 1500 lämnade Gilles, kallad Gillet Boniver, staden Theux för att etablera sig i smedjan i Barse, sedan vid Chinet-bron på floden Hoyoux, där den flyter in i Huy. Hans ättling Thomas Boniver, död 1750, var Borgmästare i nämnda stad fyra gånger.

Det är från denna Huy-gren, som redan före Louis de Geers landstigning i Stockholm, en viktig förgrening skilde sig, vars ättlingar ännu lever i Sverige idag. En handling ur Baron de Geers arkiv o Lövsta (Sverige) berättar om anställningen av Henri Boniver "smideshammarmästare", bosatt i Finspång i tjänst hos Willem de Bèche, en Liége-bo etablerad i riket sedan seklets början "för att tjäna honom troget och lojalt vid en smedja, som kommer att anvisas honom, för en tid av sex år"

En broder till Henri, Laurent., bosatte sig i Nyköping, där han avled 1654. Dessa två personer hade en stor och förnäm avkomma, som ännu idag bor i sit nya fädernesland. Den har f.ö. studerats ocgh upptecknats av den svenske historikern Karl Kilbom i dennes bok "Vallonerna" utgiven i Stockholm 1958.

Omkring 1550 lämnade Francois, son till Bertrand Boniver i sin tur Franchimont-trakten för att bege sig till Hamoir och leda hyttor och smedjor, som Helmans ägde där. Han gifte sig med dottern till sin chef, Jean Helman, och blev till slut ledare för en av de största industrianläggningarna vid floden Ourthe. Belägna vid korsningen av två på den tiden mycket frekventerade handelsvägar, nämligen floden Ourthe och landsvägen från Liége till Dinant via Beaufays, Spritmont, Aywaille, Bomal och Marche, hade varken tillgång till ett jämnt vattenfall i floden Náblon, och till närheten av ovanligt rika järngruvor. Dessa har f.ö. givit namn åt flera orter i omgivningen: Ferrières, Rouge-Minière, Izier och Ferot. Hamoir har å sin sida behållit ett konkret minne från sina tidigare bruksherrar: på en förtjusande plats 1000 m från Nèblons utlopp ligger alltjämnt slottet Vieux Fourneau (= gamla hyttan ), förut bruksherrarnas residens, som för en tid sedan köptes av stadsfullmäktige i Hamoir, som där inrättade sitt stadshus.

Något överraskande övergav Bonivers i ett tidigt skede sina verk i Hamoir: dragna till de fria yrken och till jordbruket sålde de dem 1685 till industri-idkare i Liége, Jean Canigeter, vars änka Anne le Valton överlät dem i sin tur till munkarna Malmédy, vilka ägde godset Hamoir. Den 25:e maj 1698 överlät de Renacle Fabry och dom Grégoire Laffineur, prior resp. förvaltare för klostret, verken till Jean-Guillaume de Requie.

Anläggningens historia under de följande åren visar hur mycket energi det då krävdes för att leda en industri och förklarar samtidigt de många överlåtelserna, som verken i Hamoir blev föremål för under andra hälften av 1600-talet. Då sammhället lydde under furstendömet i Stavelot, var exporten av verkens produkter, för vilka Liége var huvudavlämnare, underkastad svårigheter, som knappast kan fattas i modern ekonomi. Så snart båtskepparna anlände till Esneux, måste de erlägga en första avgift. I Tilff, där floden närmade sig Liége-trakten, fanns ytterligare en tull som Holländarna, vilka ockuperade området under spanska successionskriget, höjde till sextiondelen av lastens värde. Under sådana omständigheter förstår man, att Bonivers gav upp, och man kan inte annat än beundra modet hos deras efterträdare, vilka visserligen var bättre rustade att kämpa mot ekonomiska hinderoch som under 1700-talet lyckades, med ihållighet och genom att väl anpassa sig till de tekniska framstegen, att vidmakthålla och till och med utveckla de föråldrade anläggningarna.

Under mellantiden fortsatte Bonivers i Theux att driva de lokala verken. År 1618 erhöll Lambert Boniver, i förening med Toussaint delle Forge, Jean Jason Antoine Hermés (hans släkting med ändrat namn) av prins-biskopen i Liége ett tillstånd at bygga en smedja i Pepinster. I Marché, inte långt från bruket i la Bouxherie, styrt av Lambert Boniver, anlade Antoine Hermés en kort tid därefter ett nytt bruk, kallat "La Neuve Forge" (= nya smedjan). Vid samma tid drev en viss Jean Boniver hyttor i Neucy, vid nuvarande korsning mellan vägarna från Stoumont till Lierneux och från Trois-Ponts till Werbomont, och bearbetade dess produkter vid smedjan, som givit namn åt samhället Forges-sous-Chevron.

Två stora ekonomiska händelser orsakade i slutet på 1700-talet försvagningen och ruinerandet av alla dessa bruk: dels kolarnas progressiva skövling av skogen för att leverera träkol till hyttorna, dels upptäckten av stenkolsmetallurgin, som gjorde att verken samlades kring kolgruvorna i Liégeområdet. Under 1800-talets första 25 år hade denna omvälvning genomförts och ardennervallonerna föll i en sömn, ur vilken de aldrig kom att vakna.

Liksom de andra bergsmännen i Franchimont-trakten tvingades Bonivers att överge sina förfäders näring och anpassa sig till en ny värld. Man finner dem idag i olika yrken i de flesta städerna i Belgien. Man finner dem också i Skandinavien, där ättlingarna efter Henri och Laurent Boniver, som emigrerade i början på 1600-talet, utgör en av huvudgrupperna i föreningen Sverigevallonerna. En bild i tidigare nämnda bok av Karl Kilbom visar en av dem på besök i Theux 1947, i sällskap med en äldre, icke nämnd och sedermera avliden präst från Theux. Denna bild utgör ett slående bevis på hur familjedragen bibehållits trots att deras anfader dog för 400 år sedan är de båda personerna lika som bröder.

Jean Yernaux.

Källa: Bertil I W Kjelldorff, "Tidiga led av släkten Bonnevier i reviderad version" 1991.

Översättning av intyget av den 9 augusti 1671, utfärdat av magistraten i staden Theux.

Vi, borgmästare och Magistrat i Theux, ledande män i grevskapet Franchimont, vi närvarande, borgmästare Servais, liksom Fraipont, Miner, Dupont, rådmän, försäkra och intyga, till förmån för rättfärdighet och sanning, att monsieur Ponceet de Boniver, riddare av St. Empire Romain, son till monsieur Lambert de Boniver, smidesmästare, vilken flera gånger har varit traktens borgmästare, som åtnjöt mycket goda inkomster på grund av vilka han kunde leva efter behag och i enlighet med sin ställning, oberoende av sin stora verksamhet och som var av en förnäm ställning i vår Köping Theux, och kommen ifrån en i alla hänseendemycket framstående familj, så att källan och härkomsten till de största rikedomarna i vår Köping komma från familjen de Boniver, som i alla tider innehaft de förnämsta ställningarna i vår Köping, attesterar dessutom att herresätet Jehanster tillhörde fordom denna familj.

Givet i vårt stadshus i Theux den 9 aug. 1671   Undertecknat på befallning J. L. Fraipont Notarie

Källa: Bertil I W Kjelldorff, "Tidiga led av släkten Bonnevier i reviderad version" 1991.

Bonneviers namnskick

I artikeln "Les Boniver" står bland annat följande: "Något som förvånar den oinvigde är att Boniver bildade i Theux flera familjer med olika namn, sannolikt för att undvika förväxlingar på grund av deras antal och lika förnamn".

I protokoll från "Juridiction de Fleron" som även omfattar kommunen Theux, handlar huvudsakligen om ekonomiska transaktioner, har jag funnit följande variationer av namnet Boniver:

Bonivier, Bonnevire, Bonnevires, Bonnevier, Bonnivier, Bonevier, Bonevir, Bonneviére, Bonyver, Bonnyver, Bon Yvert, Bonnivert, Bonnivyer, Bonnivers.

Enligt de uppgifter jag erhållit kyrkoherden och släktforskaren Guillaume Boniver i Theux som av genealogen och heraldikern Tina Bonnivert, vilken stavning det än må vara, utgöra en enda släkt, alltså även de svenska Bonnevier. Det är allmänt känt attderas ursprungsort var Theux och byarna tillhörande kommunen Theux. Släktforskarna äro samtliga eniga på den punkten. Följaktligen har även de svenska Bonnevier kommunen Theux som ursprungsort.

Under Franchimont epoken tilldelades släkten Boniver en borgerlig vapensköld som tecken på ekonomiskt oberoende. När familjen Boniver år 1560 kom i besittning av herregodset Jehanster, vilket då löd under prinsbiskopen i Liége, anlade släkten sitt nya vapen. Kyrkoherden Guillaume Boniver skriver vidare, att vår släkt och även de andra Bonnevier-släkterna kunna bära detta vapen, dock endast som borgerligt vapen.

Ett adelsbrev för Lambert-Joseph Boniver (1691-1773) utfärdades den 10 maj 1762 av Kejsarinnan Marie-Theérès av Österrike, som då härskade över de vallonska provinserna, de s.k. Österrikiska Nederländerna. Detta adelskap med titeln "Chevalier du Saint Empire Romain" blev bekräftat av Hans Majestät Konungen Lewopold II av Belgien den 3 januari 1868 men endast till förmån Hyacinte de Boniver i Verteneuil med arvsrätt för äldste sonen (transmissible par primogèniture masculine) till titeln och adelskapet. Den gren som bar detta vapen, ersatte när den adlades den upp och nervända bokstaven W med ett svart beväpnat lejon med emaljerad blå tunga. Denna adliga gren utsläcktes dessvärre, när Henri-Claude-Gaston, riddare de Boniver, pensionerad kavvalleristöveraste i Saint-André-Brügges avled 1922.

Källa: Bertil I W Kjelldorff, "Tidiga led av släkten Bonnevier i reviderad version" 1991.

Anställningskontraktet

Kontrakt med Henri Bonivier samt Andri och Jaques Falla i Finspång 1626 före den 29 september.

klicka på bilden för större bild

Här framför mig, i närvaro av nedan tecknade vittnen, framträdde undertecknade i egna personer – Henri Bonivier, räckarmästare, vilken för närvarande bor i Finspång, Andri Falla och Jaques Falla, bröder och mästersmältare, vilka också bor i Finsppång, å ena sidan samt mäster Willem Gilson de Besche, köpman och masmästare, också bosatt i Finspång, å andra sidan.

Det framgår därvid, att bemälda tre ovan nämnda frivilligt och utan tvång, av egen fri vilja underordnar sig tjänst hos bemälde Herr Willem, deras masmästare, och att troget och lojalt arbeta vid den hammare/ugn/härd, som deras mästare bestämmer, var och en på sitt sätt och med den uppgift, som är skriven och specificerad ovan och detta för en tid av sex på varandra följande år, från och med nästföljande Helig Mikaelidag och att sluta vid samma tid när bemälda sex år förflutit.

Herr mäster Willem skal betala bemälda arbetare, var och en, 30 patar för 1000 lb järn, som de smälter och räcker, dessutom deras vin och dessutom till var och en, för vart och ett av bemälda sex år lika mycket, som de fått föregående år. Dessutom skall Mr Willem svara för, att de på hans bekostnad förses med kol till hamrarna och om det skulle konstateras att mästaren av försumlighet ej fullgjort sitt åtagande, att förse dem med de förnödenheter och det material, som bemälda arbetare skall bearbeta, så skall i så fall bemälda arbetare betalas daglön, som om de arbetade, dvs. till var och en 30 patar, dock förutsatt att felet är hans (och icke kommer av guds hand). Skulle det bero på översvämning, allt för stor torka eller allt för sträng kyla, i så fall ursäktas bemälde mäster Willem. Mäster Wilem är även skyldig att bevara och underhålla härdarna och förse dem med vad som behövs för andra verk och utan att för detta behöva hämtas av bemälda arbetare, dock att detta må ursäktas vid dålig väderlek.

På samma sätt är bemälda ovan nämnda arbetare förpliktade mot sin mästare, så att om de förlorar arbete på grund av försummelse eller brist eller om någon av härdarna slutar arbeta eller försenas i sitt arbete, så förbinder den ene sig för den andre och alla för en, att betala sin mästare samma böter, som de fordrar av honom, nämligen att var och en skall betala 30 patar, förutom vid barndop då de ombeds komma liksom vid bröllop, då bemälda arbetare ursäktas utan böter, en dag för dop och två dagar för bröllop.

Om bemälda arbete efter (kontrakts) tidens slut fortfarande vill arbeta i bemälda land och konungarike Sverige, så skall bemälde mäster Willem föredras framför alla andra mästare beträffande tjänst och arbete, eftersom han fört hit dem och berett dem arbete i bemälda kungarike och land Sverige på sin bekostnad, liksom att bemälda arbetare kommer att hållas nöjda och tillfredsställda i sitt fortsatta arbete här genom Mäster Wilems försorg.

I sanning från och med denna dag och utan att de skall behöva hämta någon – vem det vara må – för att få detta tillstånd.

Allt detta överenskommet i god tro och utan bedrägeri, har av bemälda parter detta kontrakt upprättats och skrivits samt har från båda sidor lovats att följa det till punkt och pricka, förbundne både till person och ägodelar, den ene mot den andre, att i händelse av brist på lydnad eller att det ej uppfylls mot dem som personer eller deras ägodelar, kan de åberopa varje fel eler brist, som det är skrivet ovan och enligt landets sed, som man finner den bäst passa. Detta har skett och upprättats i Mäster Willems hus och bostad i Finspång, i närvaro av prosten Herr Claes Bodtwidj, pastor i Risinge och Herr Jonas predikant i Finspång och av mig Matthias De GEER, som har skrivit och signerat det och det allmänna juridiska ombudet på Finsångs tingshus. Som vittne(n) har jag signerat det aktuella kontraktet.

Av mig Matthias De Geer

Översättning av kontrakt i Lövstaarkivet i riksarkivet. (K 42/49)

Källa: Bertil I W Kjelldorff, "Tidiga led av släkten Bonnevier i reviderad version" 1991.
Fotograferad kopia på orginalet har jag fått från Conny Sjöberg.